Den lilla fågelhunden
Livet med små barn, heltidsjobb och hundar som krävde sitt gick helt enkelt inte ihop och vi trodde bägge två att hundar var ett avslutat kapitel i våra liv. Det här var i slutet av 90-talet och vi bodde i en tvåa med två barn och tre vorsteh.
Så 20 år senare och yngsta barnet flyttar hemifrån och ett hus som ekar tomt, då börjar jag oväntat för alla inklusive mig själv att prata om att vi kanske skall skaffa hund igen. Konstigt nog fastnade den tanken väldigt snabbt hos oss båda och jakten på en hund började.
Vorsteh var inte aktuellt, vi ville ha en mindre hund men Anders var bestämd om att det skulle vara en fågelhund för att vi skulle ha någon nytta av den. Liten Munsterländer var en ras vi började titta på men ganska snabbt snavade vi över rasen Breton. Samtidigt spelade slumpen in då goda vänner från Vilhelmina berättade att en vän till dom, Ulf Rickardsson hade en Breton som väntade valpar. Sen gick allt ganska snabbt. Ulf tyckte att det var bra att en av hans valpar skulle hamna i fjällen och vi fick tinga en hane.
Skärtorsdag 2017. Skare kommer hem till oss. Två veckor senare får jag besked om att jag har bröstcancer.
Cytostatika, rörelse och natur
Resten av 2017 jobbade jag inte mycket eftersom jag genomgick behandlingar mot cancern. Varje dag gick jag kortare eller längre promenader med Skare. Även dagarna direkt efter mina cytostatikabehandlingar behövde han naturligtvis ut och rastas och trots att det var tungt var det bra för mig. Jag kände att både rörelse och att vistas i naturen var läkande.
I slutet av 2017 var jag färdigbehandlad och Skare hade gjort sin första insats. Sällskap, distraktion och motion till mig under en svår tid.
Håret försvann och jag hade mössa på mig dag och natt i ett halvår. Både för att dölja den kala skallen men också för att det var så kallt utan mitt tjocka hår som jag saknade väldigt.
Vinterjakten
Skare fyller ett år och under vintern skjuter Anders de första riporna över honom. När vi hade fågelhundar förra gången deltog vi i jaktprov och lade ner mycket tid på dressyr och träning. Den här gången är det lite mer avslappnat. Allt blir kanske inte helt enligt boken men Skare hittar alltid ripa, står för fågel och har en bra avans och apporterar fint. Ni som läser det här ser naturligtvis att jag hoppade över beskrivningen av ett moment men ni förstår.
Höstjakten
Med höstens fina rip- och tjäderbestånd har det blivit mycket jakt. En vardagskväll i veckan plus 2-3 dagar kring helgen och den lilla fågelhunden har fått mycket rutin.
Till vardags är han en glädjespridare med mycket personlighet som är en självklar del i hela vår familj. Sonen tycker om att jaga och naturligtvis var det väldigt kul när han fick skjuta sina första ripor över Skare.
Ett nytt kapitel med hund har börjat och vi är glada att det är en Breton som har huvudrollen.
Skare kommer från Rickardsson ́s Kennel i Vilhelmina
Far:
SE24579/2014 Crilos D Sigfrid (SE29343/2010 Lill-Gemons Mac-Nevis- S32963/2008 Suhlegan Dibla)
Mor:
SE27069/2011 SE-JCH Rickardssons Nova ( S64373/2005 Varen- S39062/2008 Långnils Ayla)
Artikeln publicerades i decembernumret av BRETONBLADET 2018