GO BACK
        TO MENU

        Att få åka skridskor på en is blank som en spegel, övervakad av Okstindarna är en sådan överjordiskt upplevelse att det knappt går att ta in.

        För två år sen låg isen blank på Rössvattnet. Då sades det att det var trettio år sedan sist vilket gjorde att jag trodde att att om det någonsin händer igen så kommer jag att vara lite för rädd om lårbenshalsen för att vilja åka.

        Men vad händer? Jo nu är det blankis igen… Inte på lika bra som för två år sedan på norra delen av Rössvattnet men det var däremot enormt fina isar mitt på sjön och längst söderut. Några större sprickor/ råkar finns det så man måste vara på sin vakt.

        Det har varit kalla dagar på isen. Drygt 20 minusgrader, en varm dunjacka är nästan nödvändigt för att hålla värmen och det är väldigt skönt med hjälm och slalomglasögon. Men kylan är inget problem så länge man rör på sig, det är när man stannar upp som det snabbt blir kallt.

        Vi avslutade lördagen med att gå ner på isen strax utan för Krutå, isen var blank men på en annorlunda sätt än längre upp. Där nere kändes isen massiv nästan polerad. Vi åkte omkring där nere under skymningstimmen och njöt av det vackra ljuset och av ljudet som uppstår av skridskorna mot isen.

        Skönt också att stanna upp en stund och lyssna på tystnaden som var stor där ute.

        Lämna en kommentar

        Your email address will not be published. Required fields marked *